
Jag har nog fått det med mordersmjölken för min mor har alltid haft mycket pelargoner - året om. Men mitt eget intresse började "på riktigt" för ca 6 - 7 år sedan. Då köpte jag några, fick lite skott av en pelargonglad kompis och köpte några fler. Övervintrade dessa och började ta skott när vi var ute och reste. En höst frös jättemånga av mina pellisar :-( och året därefter började jag köpa endast vita eller rosa för att begränsa antalet, det vill ju gärna bli lite för många *hrrmmm*. Förra helgen fick alla ny jord och nu står dom så nära fönstren det går för att lapa vårsol.
De jag har bilder på här är två av mina kompisar från förra sommaren. Noel Gordon har fått ny jord och ser glad och nöjd ut, P. sidoides däremot har tyvärr inte överlevt vintern.
Häromdagen surfade jag in hos Nina och hittade en av de finaste Pelargoner jag någonsin sett. Kolla här! Den heter Emperor Nicholas. En sån vill jag ha!!! Jag googlade på namnet och har hittat lite fler bilder - men ingen är så fin som Ninas! Antingen har hon ett fantastiskt exemplar eller så är hon en superfotograf, för hennes Emperor slår alla jag sett hittills.
Jag är sugen att imorrn köpa en "hoper" vårblommor och göra lite vårarrangemang ute :-) Jodå, jag vet att det är i tidigaste laget men nu kan jag inte vänta längre. "-Får väl bära ut och in då!!"
Ha en superskön helg alla hääärliga bloggkompisar!